vaknade för två timmar sedan & kan inte somna om .. inte ens tabletterna hjälper längre.

det är så svårt att uttrycka sig i ord hur allt känns, men det är hemskt.
i en sån här situation känner man sig bara så hjälplös, som att vad man än säger eller gör så är det bara meningslöst för ingenting kan någonsin få tillbaka dig..
det verkligen hugger i hjärtat när jag ser bilderna på dig, veta att jag aldrig kommer få se dig igen. aldrig få höra ditt skratt eller säga mitt namn på sättet bara du kunde.. det gör mig så fruktansvärt ledsen.
jag vill inte sitta & skriva att jag är helt förstörd & inte heller kan jag vista mig i samma rum som dina andra vänner, som bor här nere, när jag gråter över dig. de tar det på ett mycket bättre sätt, även att de självklart också är jätte ledsna över det som har hänt! men det känns som att jag ändå inte kände dig på samma sätt eller kanske är det för att vi inte känt varandra alls länge för att kunna knyta de banden.. även om de inte fattar det så känns de som vi kunde det, vi kunde prata om allt, vekligen allt. det första jag frågade dig var hur stor snopp du hade & hur många du hade legat med, det var första natten vi träffades. du skämdes jätte mycket .. kommer du ihåg?
eller när du ringde mig skitpackad & efter mycket mummel fick du ur dig att du saknade mig .. då tjöt jag som en idiot & du också .

hampus, du betydde verkligen mycket för mig. jag brydde mig så mycket om dig även att vi hade slutat träffas & slutat prata med varandra , & det gör mig så ont att du höll dig undan för att du trodde att jag inte ville träffa dig . för så var det inte alls .. det var det jag hoppas på att få göra hela tiden. men hur skulle jag sagt det till dig, eller till någon överhuvudtaget?
varje gång du loggade in på msn ville jag skriva något, men jag orkade inte starta en meningslös diskussion om att jag inte vill ha dig här osv.. men i fredags, innan jag skulle ta bussen hit, såg jag att du loggade in på msn, & jag tänkte skriva .. jag tänkte till & med ut vad jag skulle skriva, men i slutändan vågade jag inte. jag kände ändå att jag hade all tid i världen att prata med dig, att det bara inte var rätt tillfälle..
men hade jag skickat iväg det "kan du komma till pappa ikväll så vi kan snacka" & du hade gjort det, så hade du kanske suttit här med mig idag.. det är det som gör míg så förbannat ledsen & besviken på mig själv! jag hatar det här, så fort det blir tyst så kommer tankarna på dig upp, därför har jag så svårt att sova.. såfort jag blundar så ser jag dig framför mig!

jag är samtidigt så arg, när jag får höra att killen som körde ligger på sjukhuset & "är förbannad" för att han inte kan blinka med ena ögat . vafan är det emot dina vänner? den ena är förlamad ifrån halsen & neråt samtidigt som han har blödningar i hjärnan & har fått operera bort sin njure & mjälte, samt har en sprucken urinblåsa. Johnathan ♥, har brutit båda benen & armarna, & måste kanske amputera bort sin ena fot! de andra två killarna vet jag ingenting om .. men HAMPUS ÄR DÖD - förlåt att jag ens kan säga det, men har ens vän dött & jag ligger & klagar om att jag inte kan blinka .. så borde jag få byta plats med honom .. förlåt men så känns det. jag är jätteglad att de som överlevde gjorde det, men i mitt hjärta finns hampus hela tiden. & jag kan inte tycka att det är okej att tänka på sig själv i ett sånt läge ..

du måste vara en av de finaste änglarna ♥

dagarna sedan olyckan skedde har jag inte orkat tänka på någonting annat eller någon annan, vilket känns jättejobbigt .. för fidan du har kommit i andra hand, men du betyder mest av allt för mig & det vet du & även att jag sagt eller inte sagt saker så är du det bästa som har hänt mig ..
ikväll kommer jag hem & då får vi ta oss igenom det här tillsammans. jag vill inte förlora dig också .
Jag älskar dig ♥

(kämpigt inlägg som jag tjutit mig igenom, men jag klarar inte av att stänga in mina tankar & känslor längre)

♥